Frimärken som hobby. Snabbt om frimärken

Läs mer..

 

Del 1. Att samla frimärken

Läs mer..

 

Del 2. Att samla motiv

Läs mer..

 

Del 3. Att samla Sverige

Läs mer..

 

Del 4. Att skaffa frimärken

Läs mer..

 

Del 5. Att tvätta frimärken

Läs mer..

 

Del 6. Att förvara frimärkena

Läs mer..

 

Del 7. Att börja montera

Läs mer..

 

Del 8. Att montera mera

Läs mer..

 

Del 9. Att använda kataloger för nordiska frimärken

Läs mer..

 

Del 10. Att använda ”hela-världen-kataloger”

Läs mer..

 

Del 11. Inte bara frimärken

Läs mer..

 

Del 12. Kolla stämplarna

Läs mer..

 

Del 13. Att ställa ut

Läs mer..

 

Del 14. Att lära sig mera

Läs mer..

 

Del 15. Om tandning

Läs mer..

 

Del 16. Om vattenmärken

Läs mer..

 

Del 17. Om typolikheter

Läs mer..

 

Del 18. Om häften

Läs mer..

 

Del 19. Om helsaker

Läs mer..

 

Del 20. Minnespoststämplar

Läs mer..

 

Del 21. Frimärksprodukter

Läs mer..

 

Del 22. Kuriositeter

Läs mer..

 

Del 23. Bli specialist

Läs mer..

 

Del 14. Att lära sig mera

Folk har samlat frimärken ungefär lika länge som det har funnits frimärken, och de första märkena gavs ut i England 1840, som du säkert vet.

I Sverige dröjde det till 1855 innan våra skilling banco-märken såg dagens ljus, men då var de bland de första som hade tandning, så att man inte behövde klippa isär märkena med sax.

 

Sedan dess har mycket hänt. Många postverk ger ut märken mera för samlarna än för postkunderna. Det har gjort att en del länder och frimärksserier har ”svartlistats” på grund av sina onödiga märken. Ja, det finns t.o.m. ”frimärken” från länder som inte finns!

 

Men det finns många ”riktiga” frimärken också. Sådana som man har kunnat använda, när man har skickat brev och paket.

Och ju mera man lär sig om frimärken och sådant som hör frimärken till, ju mera spännande och intressant blir det. Och så är det med allting. Det blir roligare när man kan en del.

 

Ett bra sätt att lära sig grunderna om frimärken och hur man samlar dem är naturligtvis att kolla i frimärksskolan på www.sfu.se, men det vet du redan.

 

Ett annat sätt är att titta på riktiga frimärken av olika slag och försöka få veta så mycket som möjligt om dem. Det kan man göra i klubbar, så jag hoppas att du har möjlighet att vara med i en klubb och träffa andra samlare och diskutera frimärken och kolla på varandras märken och fråga någon som samlat länge och vet en massa om frimärken.

 

Ett tredje sätt att lära sig mycket om frimärken är att spana in någon frimärksutställning. Där brukar man kunna titta på frimärken och ofta också hitta något intressant att köpa.

 

Och så finns det åtminstone ett sätt till, och det är att gå på frimärksmuséer.

 

I många länder finns det postmuséer, och i Stockholm finns ett av världens allra bästa postmuséer. Ja, det är faktiskt så bra att det alldeles nyligen har fått ett pris för sitt sätt att visa frimärken och frimärkssamlande.

 

 

Det var i oktober 2006, som Postmuseum på Lilla Nygatan i Stockholm fick ta emot Stora Kulturarvspriset 2006 på 25.000 kronor från Svenskt Kulturarv. Den främsta anledningen till att priset det här året delades ut till Postmuseum är att Postmuseum är en pigg 100-åring som sjuder av verksamhet, från Lilla Posten för de yngsta till surf-kurser för pensionärer.

Vad kan man då lära sig om frimärken på Postmuseum i Stockholm?

 

De allra yngsta kan lära sig hur man skriver och skickar brev i muséets speciella barnavdelning ”Lilla Posten”

 

 

Och alla tycker säkert det är spännande att se världens äldsta frimärkssamling! Den består av ett antal gamla frimärken inklistrade i en skissbok från 1858 som har tillhört konstnären Olof Arborelius. Det är inte många år sedan den hittades.

 

 

Och visst är det spännande att se hur de gamla skilling banco-märkena ser ut i verkligheten. På Postmuseum finns massor med skillingmärken. De flesta är äkta, men där finns även förfalskade ”skillingar”.

 

 

Ett skillingmärke saknas dock i muséets samlingar, och det är det världsberömda gula treskillingsmärket. Man känner bara till ett enda sådant märke, och det ligger förmodligen i något bankfack någonstans, för det är värt ganska många miljoner kronor! Numera anser man att det är ett äkta märke, som råkat få fel färg när det trycktes. Normalt är det åttaskillingarna som ska vara gula, men hittills har man alltså hittat ett gult treskillingsmärke. Det kanske finns några till! Vad skulle du göra om du hittade ett i en gammal brevbunt?

 

Men även om inte den gula treskillingen finns på muséet, så finns det massor av andra dyrgripar där. De här märkena från Mauritius gavs ut 1847, och de är de första märkena som gav ut av en koloni.

 

 

Mauritius är en liten ö i Indiska oceanen, och den upptäcktes på 1500-talet av portugisiska sjöfarare. Sedan har ön tillhört Nederländerna, Frankrike och Storbritannien, men 1968 blev Mauritius ett självständigt land. Du anar nog att Mauritius tillhörde Storbritannien, när de här märkena kom ut, eftersom de liknar de första engelska märkena.

 

Det tillverkades bara 500 märken av varje sort, och idag känner man till 15 1 penny-märken och 12 2-pence-märken. Och på Postmuseum kan du se dem i verkligheten!

 

Det finns naturligtvis ”hur mycket frimärken som helst” att spana in där, och varje gång man är där upptäcker man ofta något, som man inte tänkt på förut.

 

Dessutom ordnar muséet olika specialutställningar. Sfung och SFU-webben har till exempel rapporterat om kysskortsutställningen. Och 2007 blir det en stor Linnéutställning, eftersom det är Linnéjubileum då.

Muséet har naturligtvis en webb-sajt, så är du nyfiken så surfa in på www.postmuseum.posten.se

 

Det fina med att besöka utställningar, kolla Postmuseum och snacka frimärken med andra samlare är att man kan få tips och inspiration hur man ska fortsätta sitt eget samlande.

 

För man kan, som du vet, samla på många olika sätt. Förr samlade man ofta ”hela världen” och ordnade märkena efter vilka länder de kom ifrån. Det är inte så lätt idag. Det finns många länder och ännu flera frimärken!

 

Man kan koncentrera sig på att samla märken från ett land — t.ex. Sverige, USA, Kina eller Färöarna. Då försöker man i allmänhet få tag i alla märken från det landet och ordnar dem i utgivningsordning. Eftersom de flesta länder hunnit ge ut ganska många märken är det inte så lätt att få samlingen komplett. Men å andra sidan — det roliga är ju ofta att försöka hitta och komma över de märken som fattas. Men det kan bli dyrt att fylla de sista luckorna.

 

De flesta ungdomar idag samlar motiv, eftersom det är ganska lätt att få tag i sådana märken från hela världen. Men många moderna motivmärken är sådana som mest givits ut för att säljas till samlare!

Men det kan bli trevliga och intressanta samlingar, och man kan förena frimärksintresset med något annat man är intresserad av.

 

Hembygdssamlande är ett annat sätt att samla som blivit mer och mer populärt. Då samlar man exempelvis märken stämplade i den egna kommunen eller det egna landskapet.

 

Grundprincipen när det gäller frimärkssamlande är: samla på det sätt just du tycker är bäst och intressantast. Alla behöver inte göra likadant.

 

Men det är bra att veta lite om frimärken när man samlar. Då blir det ännu intressantare och roligare. Så Lycka till med din samling!

 

 

Fotografierna från Postmuseums samlingar är tagna av Ove Kaneberg.