Frimärken som hobby. Snabbt om frimärken

Läs mer..

 

Del 1. Att samla frimärken

Läs mer..

 

Del 2. Att samla motiv

Läs mer..

 

Del 3. Att samla Sverige

Läs mer..

 

Del 4. Att skaffa frimärken

Läs mer..

 

Del 5. Att tvätta frimärken

Läs mer..

 

Del 6. Att förvara frimärkena

Läs mer..

 

Del 7. Att börja montera

Läs mer..

 

Del 8. Att montera mera

Läs mer..

 

Del 9. Att använda kataloger för nordiska frimärken

Läs mer..

 

Del 10. Att använda ”hela-världen-kataloger”

Läs mer..

 

Del 11. Inte bara frimärken

Läs mer..

 

Del 12. Kolla stämplarna

Läs mer..

 

Del 13. Att ställa ut

Läs mer..

 

Del 14. Att lära sig mera

Läs mer..

 

Del 15. Om tandning

Läs mer..

 

Del 16. Om vattenmärken

Läs mer..

 

Del 17. Om typolikheter

Läs mer..

 

Del 18. Om häften

Läs mer..

 

Del 19. Om helsaker

Läs mer..

 

Del 20. Minnespoststämplar

Läs mer..

 

Del 21. Frimärksprodukter

Läs mer..

 

Del 22. Kuriositeter

Läs mer..

 

Del 23. Bli specialist

Läs mer..

 

Del 18. Om häften

De första frimärkena trycktes i så kallade ark eller kartor.

Ett ark kan bestå av exempelvis 100 märken i 10 rader med 10 märken i varje rad, och runtomkring på alla sidor är det oftast en marginal. En del av ett sådant ark såg du i avsnitt 16. Många länder säljer fortfarande sina frimärken i sådana ark.

 

I Sverige började man redan 1904 att tillverka frimärkshäften med ett antal märken fastsatta i ett häftesomslag. Här ser du några exempel på tidiga svenska häften.

 

 

Dessa häften tillverkades för hand. Man rev loss ett lämpligt antal frimärken ur ett ark, och sedan klamrades märkena fast i ett omslag med tryckt text, som förklarade vilka märken som häftet innehöll. De flesta av dessa första häften innehöll endast fyrsidigt tandade märken, eftersom märkena revs loss från ark med marginaler runtomkring.

 

Men från och med 1938 kan det hända att vissa häften innehåller fyrsidigt tandade märke i par med tresidigt tandade, och dessa häften är mycket ovanligare än ett häfte med likadana märken, där alla är fyrsidigt tandade.

 

I avsnitt 4 fick du lära dig att sådana 3+4-sidiga par oftast är mycket mera värda än likadana 4+4-sidiga par. Men det gäller att se upp, för som du säkert minns, så är det väldigt lätt att göra falska 3+4-sidiga par av de 4+4-sidiga. Och sådana förfalskningar är ju inget att satsa på!

 

1940 började Posten tillverka häften i en särskild maskin. Ett par sådana häften från 1940-talet ser du här.

 

 

På 1960-talet skaffades två nya häftesmaskiner som tryckte häftesomslagen i så kallat boktryck i stället för som tidigare i offsettryck. Därmed började det dyka upp många olika varianter av varje häfte. Här ser du till exempel fyra olika varianter av ”samma häfte”.

 

 

Det som ligger överst har ett ”svart streck” på ryggen där häftet är vikt. Sådana streck kallas ryggtryck, och de trycks på vart 50:e häfte, för att det skall vara lätt att räkna häftena i en stor bunt.

 

På häftena som ligger under häftet med ryggtryck ser du olika siffror på den så kallade inhäftningsremsan, där märkena är fästa vid häftesomslaget.

 

1:an och 2:an är cylindersiffror, som finns i kanten på tryckcylindern.

 

Talet 87278 på inhäftningsremsan är ett kontrollnummer, som stansas på vissa av häftena under tillverkningen.

 

Som du säkert förstår är det vanligaste att det varken blir något ryggtryck eller några siffror i häftet, när det tillverkas. Därför försöker många samlare få tag i häften med cylindersiffror (cyls) eller kontrollnummer (kn) eller ryggtryck (RT) till sina samlingar.

 

Men kolla på jaktfalkshäftet!

 

 

Där har det råkat bli både ryggtryck och cylindersiffra på samma häfte! Inte så tokigt, om man är ute efter det där lilla extra.

 

Och kolla leksakshäftet!

 

 

Där har det råkat bli både cylindersiffra och kontrollnummer på samma häfte!

 

Fast det kunde ha varit bättre. Det kunde ha varit både kontrollnummer och cylindersiffra och ryggtryck på samma häfte. Sådana häften är naturligtvis dyrare och mera eftersökta än ”vanliga”, så se upp när du köper ett häfte för att skicka lite semesterkort. Skulle du råka få en sådan trippel, så kan det var idé att köpa ett till och spara trippeln i samlingen.

 

Vi kanske också ska nämna att både cylindersiffrorna och kontrollnumren kan vara ”delade”. Det betyder att de hamnat i kanten på inhäftningsremsan, så att bara halva siffran eller numret syns.

 

Det kan även inträffa att det dyker upp en del raka eller sneda streck eller kryss i inhäftningsremsan. Det kan till exempel se ut så här.

 

 

Det är markeringar som underlättar för dem som sköter tryckpressarna, och just de som syns här kallas snedsignal och centralt registermärke, men vi går inte in på flera detaljer nu. Ta gärna en titt i en Facitkatalog, om du är intresserad. Där finns en hel del att läsa om häften, och det finns bilder på olika varianter.

 

1954 dök det upp ytterligare en sorts häften i Sverige. Då kom det första automathäftet ut. Automathäftena är lätta att känna igen på att de har häftesomslag av kraftigare kartong. Här ser du exempel på några automathäften.

 

Det är vanligt att automathäften innehåller frimärken av olika valörer. Summerar du värdet på frimärkena i häftena ovan, så märker du att summan hela tiden blir 1 kr. Automathäften såldes alltså i automater, där man kunde stoppa in mynt och sedan dra i ett handtag, och då kom det ut ett häfte ur automaten. De första automathäftena kostade 1 kr, men det finns även 2-kronors- och 5-kronorshäften. Det sista automathäftet kom ut 1985.

 

 

Som du ser på bilden ovan kan märkena hamna lite olika i häftena. De två häftena till höger med bruna märken har så kallad rättvänd inhäftning (R) (inhäftningsremsan är upptill) medan det andra häftet med bruna märken har omvänd inhäftning (O). Det högra av de båda rättvända häftena kallas dessutom rättvänt vänster (RV), eftersom den lägsta valören i paret sitter till vänster.

 

Av häftena med röda märken är det längst bort omvänt höger (OH) och det närmaste RH.

 

Många häften, både vanliga häften och automathäften, har intressanta bilder och informativ text på häftesomslaget, och samlar du motiv, till exempel flyg, så bör du absolut försöka få med även häften med flyganknytning i din samling.

 

 

Det kan visserligen vara lite knepigt att montera häften, så att ”allt” syns, men det får man försöka lösa på något bra sätt. Men riv aldrig ur märkena ur häftet! Då är det inget komplett häfte längre. En annan sak är att man gott kan spara på tomma häftesomslag, som blir kvar när man har skickat sina semesterkort. Det anses visserligen inte som något filatelistiskt objekt att ha med i en motivsamling. Men i en så kallad Opensamling kan du ta med i princip vad du vill. Och du samlar naturligtvis på allt som du tycker är intressant!

 

Till sist: Det är faktiskt inte bara Sverige som har frimärkshäften, även om svenska häften har lång tradition och är intressanta och håller hög klass. Vi avslutar med ett par danska häften.

 

 

Och tro inte att du har blivit häftesexpert efter att ha läst det här. Det finns hur mycket som helst att lära sig om häften, men en bra början är att känna till det där med cyls och kn och RT och sådant, så att man inte av misstag använder märkena i ett trippelhäfte till att frankeras sina semesterkort med.

 

För trots allt är det lite häftigt med häften!