Frimärken som hobby. Snabbt om frimärken

Läs mer..

 

Del 1. Att samla frimärken

Läs mer..

 

Del 2. Att samla motiv

Läs mer..

 

Del 3. Att samla Sverige

Läs mer..

 

Del 4. Att skaffa frimärken

Läs mer..

 

Del 5. Att tvätta frimärken

Läs mer..

 

Del 6. Att förvara frimärkena

Läs mer..

 

Del 7. Att börja montera

Läs mer..

 

Del 8. Att montera mera

Läs mer..

 

Del 9. Att använda kataloger för nordiska frimärken

Läs mer..

 

Del 10. Att använda ”hela-världen-kataloger”

Läs mer..

 

Del 11. Inte bara frimärken

Läs mer..

 

Del 12. Kolla stämplarna

Läs mer..

 

Del 13. Att ställa ut

Läs mer..

 

Del 14. Att lära sig mera

Läs mer..

 

Del 15. Om tandning

Läs mer..

 

Del 16. Om vattenmärken

Läs mer..

 

Del 17. Om typolikheter

Läs mer..

 

Del 18. Om häften

Läs mer..

 

Del 19. Om helsaker

Läs mer..

 

Del 20. Minnespoststämplar

Läs mer..

 

Del 21. Frimärksprodukter

Läs mer..

 

Del 22. Kuriositeter

Läs mer..

 

Del 23. Bli specialist

Läs mer..

 

Del 23. Bli specialist

Samla ett land eller alla?

 

När man just börjat samla frimärken tycker man att det är spännande och intressant att få tag i nya märken till samlingen. Man köper märken och man får märken av släkt och vänner. Och går man på klubbmöten brukar man ofta få tag i många nya märken. Snart har man märken från många olika länder. Och då brukar man ordna sina märken efter vilket land de kommer ifrån. I ett insticksalbum kan man exempelvis ha ett land per sida.

 

I början kan det se lite tomt ut med bara några märken på översta raden, men antalet märken brukar öka ganska fort, särskilt om du är med i en klubb. De flesta klubbar brukar ha tävlingar och utlottningar vid mötena. Och så kan du byta med de andra klubbmedlemmarna. Många klubbar säljer också märken billigt eller ordnar små auktioner.

 

Sidan med svenska märken brukar fort bli full, och det är faktiskt ingen dum idé att skaffa ett eget album för bara svenska märken.

Så småningom kanske du tycker att det blir lite mycket att hålla reda på, för det finns ju väldigt många märken. Då kan du börja specialisera dig på en viss sorts märken. Det kan vara svårt att bestämma vad man ska välja, och det är bra att tänka efter ordentligt innan du bestämmer sig. Prata gärna med din klubbledare. Då kan du få tips om lämpliga områden som har intressanta frimärken som inte är jättedyra.

 

Du kan välja att samla märken från ett enda land. Enklast är i så fall att välja ett intressant land som har snygga märken med spännande motiv. Välj gärna ett land som inte ger ut alltför många märken, och undvik länder som har många så kallade svartlistade märken. Det kan också vara bra att välja ett land vars språk inte är alltför svårt att förstå. Då blir det lättare att tolka vad som står på märkena.

 

Åland, Grönland, Färöarna och Island är några välkända öar i vår närhet, som ger ut vackra och intressanta märken. Visserligen är t.ex. isländska inte så lätt att förstå, men de här ländernas märken finns med ibland annat Facits Nordenkatalog, och där kan du läsa på svenska vad märkena föreställer.

 

 

Det finns naturligtvis också ”lilleputtländer” som kan vara intressanta. Varför inte kolla lite på t.ex. Luxemburg, San Marino, Vatikanstaten och Monaco?

 

 

Specialiserar du dig på ett land brukar du på köpet lära dig en hel del om landet, och du passar kanske på att besöka landet under någon semesterresa. Då kan det vara spännande att köpa några av landets frimärken på ett postkontor och sedan skicka ett snyggt brev hem till dig själv. Vill du kosta på dig lite extra kan du skicka brevet som ”rek” (men då är det bra om du inte är borta för länge utan kommer hem så att du hinner kvittera ut brevet).

 

När du börjar få rätt många märken från landet måste du bestämma hur du ska placera dem i ditt album. Det räcker gott med ett insticksalbum, men vill du vara lite exklusiv kan du välja ett så kallat Visiralbum med lösa blad. (Läs mer om insticksalbum och Visiralbum i Frimärksskolan del 6). Efter några år kanske du är mogen att skaffa ett så kallat förtrycksalbum för ”ditt” land. I ett sådant album finns en ruta för varje märke som kommit ut, och i rutan finns vanligen en bild av märket eller uppgift om valör, färg och kanske vattenmärke eller tandning. Men förtrycksalbum är ganska dyra, och det går alldeles utmärkt att med hjälp av en katalog ordna upp sina märken på ett bra sätt.

 

I Frimärksskolan del 3 kan du läsa om hur man samlar svenska märken, och där finns också exempel på hur en sida i ett förtrycksalbum kan se ut.

 

Det finns flera olika fabrikat av förtrycksalbum, och de flesta har två sorter: med eller utan ”fickor”. Med fickor betyder att varje frimärksruta har en plastficka där man direkt kan sätta in märket. Det är ju praktiskt och gör det enkelt att få märkena på plats. Men blad med fickor är betydligt dyrare än utan fickor, så om du bara tänker samla stämplade märken går det bra att sätta fast märkena med fastsättare. Ostämplade (postfriska) märken ska du aldrig sätta fast med fastsättare. Till dem använder du alltid fickor, så att inte gummeringen skadas.

 

Det betyder inte att du måste köpa ett förtrycksalbum med fickor. Det finns lösa fickor att köpa som du kan klistra in till de ostämplade märkena. Läs mer om både fastsättare och fickor i del 7.

 

Om du inte kan bestämma dig för vilket land du ska välja kan du förstås samla på alla länder! Det var vanligt för länge sedan, när det inte fanns så många märken utgivna. Det brukar kallas att samla ”Hela världen”.

 

Fördelen med att samla Hela världen är att man lär sig mycket om geografi och olika länder. Och det går alldeles utmärkt att samla Hela världen idag också – om man begränsar sig! Du kan till exempel bestämma dig för att försöka få tag i ett märke från varje land. Eller kanske tre eller fem, om du tycker att det blir lite snålt med bara ett.

 

Till att börja med använder du första bästa märke du hittar från ett land. Och du skriver kanske en snygg text på datorn med landets namn, storlek, folkmängd och huvudstad eller vad du tycker är viktigt. Det går också utmärkt att hämta landets flagga från Internet.

 

 

Sedan kan du ordna länderna i bokstavsordning i ett insticksalbum eller ett Visiralbum. Ganska snart hittar du säkert snyggare och bättre frimärken från landet, och då byter du bara ut det första (om du nu har bestämt dig för att ha bara ett från varje land). På så sätt får du snabbt ganska många länder i din samling, och samlingen blir sedan bättre och bättre i takt med att du byter ut märkena mot snyggare och intressantare märken.

 

Bättre än att ordna alla länder i bokstavsordning är kanske att ordna dem efter i vilken världsdel de ligger. Då kan du till exempel koncentrera dig på Europa först. Sedan kan du gå vidare till de andra världsdelarna.

En del länder finns inte längre som självständiga stater som ger ut egna frimärken. Sådana ”döda frimärksländer” kan du naturligtvis också ta med. Kanske placerar du dem i ett eget album.

 

En del länder har bytt namn. Då kan det vara intressant att ha ett frimärke med det gamla namnet och ett med det nya.

Speciellt Storbritannien och Frankrike har haft många kolonier, som nu är självständiga stater. Guldkusten i Afrika var en brittisk koloni till 1957, då landet blev självständigt och bytte namn till Ghana. På bilden ovan ser du ett märke från kolonin Guldkusten som har ett påtryck ”Ghana självständigt 6 mars 1957” och sedan ett vanligt märke från den nya staten Ghana.

 

En del länder har givit ut märken för olika provinser (landskap), så det kan bli ganska knepigt ibland att avgöra vad som faktiskt är ett ”land”. Vill du undvika sådant detektivarbete kan du göra det lite lättare för dig genom att redan från början bestämma dig för att samla ett (eller tre eller fem …) märke från varje land som är medlem i FN. Det är just nu (år 2009) 192 länder som är med i FN. Då kan du redan från början fixa till en etikett från varje land, och sedan är det bara att jaga frimärken! Använder du Visirblad med

 

5 fickor på varje behöver du 40 blad till hela samlingen.

Tycker du det verkar för enkelt kan du ju alltid göra det lite svårare för dig genom att försöka få tag i de 192 ländernas märkena stämplade i respektive lands huvudstad! Det kommer säkert att ta några år. Men du kommer att ha lärt dig en hel del på kuppen, plus att du nog utan vidare blir skolmästare på huvudstäder. Här nedan ser du ett danskt märke stämplat i huvudstaden Köpenhamn. Stämpeln är visserligen tydlig och fin, men tyvärr saknas övre vänstra hörnet på frimärket. Så det blir till att hålla ögonen öppna ett tag till och försöka hitta en lika snygg stämpel på ett frimärke med alla tänderna i behåll.

 

 

Som du förstår blir en frimärkssamling aldrig färdig. Det finns alltid något som kan bli bättre!

Ja, det finns många sätt att specialisera sig på. Du kan säkert hitta på egna alternativ. En av finesserna med att bli specialist är att du inte behöver bry dig om alla märken du råkar komma över. Å andra sidan kan du få leta länge efter ett visst märke, till exempel ett märke från Madagaskar som är stämplat i huvudstaden Antananarivo. Har du spanat efter det flera månader blir du garanterat glad den dag du hittar det, speciellt om det är en tydlig praktstämpel på ett snyggt märke!

 

En annan fördel med att samla ”ett märke från varje land” är att det är billigt. Alla länder har givit ut märken som nästan inte kostar någonting i stämplat skick. Men för den som jagar ett märke från varje land kan de ändå vara ”fynd”.

 

Sådana här landsamlingar eller ”Helavärlden”-samlingar är inget som du får många poäng för på en utställning. Så om du vill få fina guldmedaljer för ditt samlande bör du nog satsa på att bli specialist på något motivområde. Du kan läsa mera om att samla motiv i avsnitten 2, 8 och 13. Men vill du verkligen bli en duktig utställare räcker det inte med att läsa i Frimärksskolan. Då måste du gå på utställningar och kolla hur andra gjort, och SFU brukar också ordna monteringskurser och ”träningsläger” för utställare.

 

Men om du mest samlar för att det är kul, så kan du samla som du själv vill, och du behöver inte bry dig om vilka regler som gäller vid utställningar. Och då kan det vara både intressant och lärorikt att ”samla länder”.