Frimärken som hobby. Snabbt om frimärken

Läs mer..

 

Del 1. Att samla frimärken

Läs mer..

 

Del 2. Att samla motiv

Läs mer..

 

Del 3. Att samla Sverige

Läs mer..

 

Del 4. Att skaffa frimärken

Läs mer..

 

Del 5. Att tvätta frimärken

Läs mer..

 

Del 6. Att förvara frimärkena

Läs mer..

 

Del 7. Att börja montera

Läs mer..

 

Del 8. Att montera mera

Läs mer..

 

Del 9. Att använda kataloger för nordiska frimärken

Läs mer..

 

Del 10. Att använda ”hela-världen-kataloger”

Läs mer..

 

Del 11. Inte bara frimärken

Läs mer..

 

Del 12. Kolla stämplarna

Läs mer..

 

Del 13. Att ställa ut

Läs mer..

 

Del 14. Att lära sig mera

Läs mer..

 

Del 15. Om tandning

Läs mer..

 

Del 16. Om vattenmärken

Läs mer..

 

Del 17. Om typolikheter

Läs mer..

 

Del 18. Om häften

Läs mer..

 

Del 19. Om helsaker

Läs mer..

 

Del 20. Minnespoststämplar

Läs mer..

 

Del 21. Frimärksprodukter

Läs mer..

 

Del 22. Kuriositeter

Läs mer..

 

Del 23. Bli specialist

Läs mer..

 

Del 7. Att börja montera

Förra avsnittet handlade om hur du kan förvara de märken du fått tag på.

Om man samlar märken, försöker man hela tiden få flera, som passar in i samlingen eller som man tycker är intressanta eller vackra. En frimärkssamlare som hållit på några år har ofta ganska många insticksalbum eller Visiralbum mer eller mindre fulla med märken.

 

Ibland plockas albumen fram, och man kollar på märkena. Det brukar vara lika intressant varje gång, och man kommer ihåg vilka märken man har. Ofta minns man också när och hur man fick tag i ett visst märke. Ibland tittar man på märkena tillsammans med någon annan samlare. Och man diskuterar kanske kvalitén på märkena och vad motiven föreställer.

 

Men när man har märkena i insticksalbum är det svårt att visa dem för många personer samtidigt. Visirblad kan man plocka ut ur pärmen och sätta upp på en skärm av något slag. Du har säkert sett blad uppsatta i särskilda så kallade ramar vid någon utställning eller på Frimärkets Dag.

 

Men de flesta märken som visas på utställningar sitter inte på Visirblad i prydliga rader. De är monterade på vita kartongblad, och det brukar vara text intill som berättar något om frimärket eller motivet på märket.

 

 

När du fått ihop ganska många märken inom ditt specialområde, märker du att motiven föreställer olika saker som har med ämnet att göra. Om du till exempel samlar bilar har du kanske frimärken som avbildar gamla bilar, racerbilar, moderna bilar, lastbilar, elbilar och kanske brandbilar och ambulanser. Eventuellt har du alla bilarna huller om buller i ditt insticksalbum, eller också har du ordnat upp dem på något sätt, så att det blir lättare att hitta: gamla bilar på en sida, nya personbilar på en sida och elbilar, racerbilar, lastbilar, brandbilar och ambulanser på var sin sida.

 

Då märker du att du skulle kunna göra en liten berättelse om bilar, hur de uppfanns för länge sedan, hur de utvecklades på olika sätt och hur de används till olika saker. Den berättelsen skulle du kunna illustrera med dina frimärken!

 

Det är faktiskt ganska spännande att hitta på en berättelse som passar till de märken du har.

 

Och plötsligt kommer du på, att du skulle kunna ta med frimärken som föreställer annat än bilar, för att berättelsen ska bli riktigt bra. Du kanske hittar ett frimärke som föreställer Henry Ford (en känd biltillverkare i USA för ungefär 100 år sedan). Det passar ju i så fall utmärkt in i berättelsen.

 

Du hittar kanske frimärken som föreställer vägmärken. Då kan du passa på att berätta om att bilarna inte får köra omkring hur som helst, eftersom det finns trafikregler. Och du hittar säkert också märken med trafikolyckor och avgaser! På så sätt blir din samling inte bara en samling frimärken med bilmotiv, utan dina märken blir en bildserie som visar hur bilar och bilkörning har utvecklats och används till olika transporter. Du skulle säkert kunna hitta på en trevlig rubrik till din berättelse; varför inte ”Bilar till nytta och nöje” eller ”Bilen som transportmedel”.

 

När du har bestämt dig för att göra en sådan här berättelse med hjälp av dina frimärken är det några saker du måste skaffa.

 

Du behöver blad att montera märkena på. Ofta används vita A4-blad av lite kraftigare papper än vanligt. Det finns särskilda så kallade monteringsblad att köpa. (Fråga din klubbledare, om klubben kan hjälpa till att skaffa blad.) En del har ett svagt rutmönster eller prickmönster. Det är till för att det ska vara lättare att sätta fast märkena rakt och snyggt. En del är helt vita med någon typ av ram omkring eller bara ram längst uppe och nere. Bladen brukar kosta något mera än 1 krona/styck. Du ska bestämma dig för en sort. Det ser inte snyggt ut om du monterar dina märken på olika sorters blad.

 

Det finns minst tre sätt att fästa märkena på bladen.

 

FASTSÄTTARE

 

Billigast är med fastsättare. Det är små vikta klisterremsor, där den korta fliken klistras fast bak på frimärket och den långa fliken på monteringsbladet. Det fungerar skapligt, men det är stor risk att märkena lossnar, till exempel när man håller på att sätta upp bladen i ramar vid någon utställning. Och du ska aldrig använda fastsättare till ostämplade frimärken. Då skadas gummeringen (klistret) på frimärkets baksida, och det är inte bra.

 

 

Öva gärna att montera stämplade märken med fastsättare. Det är lätt att fukta för mycket i början!

 

Om du behöver ta loss märken som är monterade med fastsättare ska du se till att det är den långa fliken som sitter mot bladet som lossnar. Låt sedan fastsättaren sitta kvar på märket!

 

Om du inte fuktade hela den stora fliken när du monterade märket går det faktiskt utmärkt att använda samma fastsättare för att montera frimärket på ett annat ställe.

 

KLÄMFICKOR

 

Det bästa och säkraste sättet att montera är med klämfickor. Det finns några olika sorter. Den vanligaste sorten liknar fickorna i Visiralbumen. Det är två tunna plastremsor, som är hopsvetsade längs ena sidan. Remsorna brukar vara ungefär 20 cm långa, och de finns i olika bredder. De smalaste är ungefär 2 cm och sedan finns det jättebreda fickor upp till cirka 15 cm. Priset kan variera, men räkna med cirka 50 kr för ett paket med 25 remsor. En nackdel är att du måste ha rätt många olika breda remsor, så det kostar en del i början. Prata med din klubbledare, om du kan få köpa olika sorters remsor styckvis i början!

 

Du väljer en remsa vars bredd passar till frimärkets höjd, och så klipper du av remsan så att den blir lite längre än frimärksbredden. Det kan vara svårt att klippa precis rakt, så många använder någon typ av skärmaskin. (Skärmaskiner kan kosta från 250 kr och uppåt, så en bra lösning är att din klubb har en, som medlemmarna kan använda på mötena.) På så sätt får varje frimärke en egen ficka, som du kan klistra fast på monteringsbladet. Ena sidan av remsan är nämligen gummerad, så det är bara att fukta den lätt och placera den där den ska vara.

 

 

Det finns sådana här fickor där baksidan är svart, men nästan alla använder den genomskinliga sorten.

 

De här fickorna sätter du fast på bladen så att de båda plastremsorna sitter ihop nedtill. Märkena brukar sitta fast väldigt bra i fickorna, så har du ett högt frimärke men ingen tillräckligt bred ficka, så kan du lägga märket på sidan i fickan och montera den med öppningskanten åt höger eller vänster i stället för uppåt.

 

Det finns också en annan sorts fickor, där märkena sitter fast ännu säkrare. De här fickorna öppnas mitt på bakre remsan, och man får försiktigt pilla in frimärket på plats. De är betydligt krångligare att använda, och till att börja med duger de andra bra.

 

Nu vet du ganska mycket om hur man får fast frimärkena på monteringsbladen på ett säkert och snyggt sätt. I nästa avsnitt får du lära dig hur du placerar märkena på bladen och hur du hittar på lite text att skriva.