Del 7 och 8 av frimärksskolan handlade om att montera samlingen snyggt, och när du lyckats göra ett trevligt exponat av dina frimärken, så kanske du inte bara nöjer dig med att sitta och beundra dina märken själv eller tillsammans med kompisarna i klubben.
Då är det dags att börja fundera på att ställa ut din samling på någon utställning. Det finns många olika sorters utställningar.
Vid Frimärkets Dag och i samband med mässor och andra jippon brukar det förekomma att man visar olika samlingar. Syftet brukar då främst vara att besökarna ska få se hur mycket trevliga frimärken det finns, och hur roligt man kan ha med dem. Sådana utställningar kallas ofta propagandautställningar, och man brukar inte poängbedöma exponaten och dela ut medaljer eller andra pris. När man visar sina frimärken på sådana utställningar behöver man därför inte följa några speciella regler. Huvudsaken är att det man visar verkar intressant och trevligt.
Första gången man visar sina frimärken kanske man nöjer sig med att montera dem så snyggt som möjligt på Visirblad. Om du till exempel samlar fåglar kanske ett blad kan se ut så här:
Lite trevligare blir det om du försöker skriva någon text i anslutning till märkena. Eftersom det är svårt att skriva direkt på de svarta Visirbladen kan du skriva texten på små papperslappar som sedan monteras på lämpligt sätt intill frimärkena. Då kan det se ut så här istället:
De vita papperslapparna blir ganska dominerande, och det kanske skulle kunna bli ännu snyggare om du använder något färgat papper, kanske grått eller ljusblått. Pröva dig gärna fram. Du kan också skriva texten med hjälp av dator.
Vill du pröva att ställa ut dina märken i lite större sammanhang, finns det olika sorters bedömningsutställningar, där ditt exponat bedöms av en jury, och du får poäng efter speciella regler.
På bedömningsutställningar måste du montera dina märken, brev och annat på särskilda monteringsblad, som behandlades i del 7 av frimärksskolan, och då ska du välja att montera med klämfickor, eftersom märkena annars lätt kan lossna, när du skickar dem till utställningen eller när bladen placeras i utställningsramarna.
I del 8 finns en bild på hur det kan se ut på en utställning, och där ser du också hur två jurymän granskar de utställda exponaten och ger poäng.
Så här kan kanske ett blad i ditt första riktiga utställningsexponat se ut:
Det är en hel del jobb med att planera hur du ska lägga upp det hela på bästa sätt, och sedan gäller det att bestämma vad som ska skrivas på bladen. Första gången kanske du nöjer dig med att skriva för hand. Vad du skriver är naturligtvis viktigare än hur du skriver det, men du ska alltid sträva efter att skriva så snyggt som möjligt, och de flesta brukar numera försöka använda dator för att utforma texten.
När du hållit på några år och hela tiden försökt få tag i bättre och intressantare frimärken och annat material, så kanske ett blad kan se ut ungefär så här.
Då har du lagt ner mycket jobb på din samling, men det brukar vara ett roligt och intressant jobb, och man lär sig en massa nya saker hela tiden som man håller på att förbättra samlingen.
Eftersom exponaten bedöms och poängsätts av en jury, så finns det alltså vissa regler som man måste följa, om man vill ha många poäng. Det är inte så lätt att beskriva alla dessa regler här, men några viktiga saker kan vi nämna:
Tänk på att ha en gemensam layout på alla bladen. Det är lätt att missa, när man sitter och monterar ett blad i sänder. På utställningen ser man många blad samtidigt i utställningsramen, och då ser det konstigt ut, om det till exempel är olika breda marginaler överst och underst på de olika bladen.
Försök sprida ut märkena och de andra objekten ”snyggt” på sidan!
Undvik om möjligt att blanda stämplade och ostämplade enskilda märken, i varje fall på samma blad.
Ha inte för mycket och för dominerande text. Texten ska bara förklara det som inte direkt framgår av det du visar i exponatet.
Ta inte med skadade objekt eller till exempel märken med kladdiga stämplar. Försök ha så bra kvalité som möjligt på det du visar.
Hitta på en bra rubrik och gör ett snyggt och intressant försättsblad.
Vid bedömningsutställningar ska du också ha med en plan över samlingen. Den är ungefär som en innehållsförteckning i en bok, och den placerar du som blad 2 efter försättsbladet.
Vill du bli en riktigt framgångsrik utställare (och få många och fina medaljer) rekommenderar vi att du försöker komma med på någon kurs där man får lära sig att bygga upp sådana här samlingar. Prata med din klubbledare och kolla i tidningen Sfung, så kanske du hittar någon kurs som passar.
Ett bra sätt är också att besöka några utställningar och titta på hur andra duktiga utställare gjort!
De minsta bedömningsutställningarna kallas regionala utställningar. Normalt ska ett exponat omfatta minst 16 A4-blad (en ram), men på regionala utställningar kan nybörjare numera ofta ställa ut minisamlingar på bara 8 blad. Ofta ordnas ett par regionala utställningar i Sverige varje år.
En gång varje år brukar det arrangeras en nationell utställning i Sverige. För att få ställa ut på en sådan bör man ha klarat sig ganska bra på en regional först.
Och sedan finns det förstås nordiska utställningar och internationella utställningar.
I tidningen Sfung brukar publiceras en utställningskalender, där du kan se vilka utställningar som är på gång.
Till varje utställning ges ut en katalog, där alla utställda exponat presenteras.
Och när juryn är klar med sitt arbete och har satt poäng på alla exponaten, så brukar man tillhandahålla en förtecknig över alla pristagare. Den kallas ofta av någon anledning för Palmarés (som är franska och betyder just förtecknig över pristagare).
Vad som är lite speciellt med frimärksutställningar är att många i samma utställningsklass kan få likadana medaljer. I idrottstävlingar brukar ju ettan få guldmedalj, tvåan silver etc.
Men när det gäller frimärksutställningar så är det bestämt i förväg vilken medalj man ska få, om man kommer upp till ett visst poängtal. Alla som vid en viss utställning har mellan 60 och 65 poäng kanske får exempelvis silverbronsmedalj.
Man ställer ut i olika klasser, och när det gäller ungdom, så är det åldersklasser som gäller. Och då fungerar det så, att ju äldre du blir, ju högre poäng krävs det för att få en viss medalj!
Det finns oftast sju sorters medaljer: guld, stor vermeil, vermeil, stor silver, silver, silverbrons och brons (Vermeil är ”förgyllt silver”). På regionala utställningar kan man inte få de högsta medaljvalörerna.
För ungdom kostar det inget all ställa ut sitt exponat på en utställning. Enda kostnaden är att skicka bladen till utställningen, men i många fall kan din klubb hjälpa dig att skicka iväg exponatet. Har du en mycket värdefull och fin samling, kanske du också vill försäkra den.
Det finns mycket mera att tillägga om utställningsregler, hur man lägger upp samlingar och monterar och hur man får höga poäng, men det bästa sättet att lära sig det är att diskutera med andra som har hållit på ett tag och vet en del knep, så börja med att kolla på någon utställning, och prata sedan med din klubbledare om hur du ska kunna lära dig mera!